Denna text är till huvudsak baserad på en föreläsning av Robert H. Lustig, MD, UCSF Professor of Pediatrics in the Division of Endocrinology och boken ”Why we get fat and what to do about it” skriven av Gary Taubs.


Bakgrund:
Fetma och övervikt är egentligen inget nytt fenomen även om det idag ses som en problem som uppstod i mitten av 1900-talet och exploderade när vi gick in i 2000-talet. År 1908 fann arkeologer en staty, daterad till ca 22000 år f.Kr. Som föreställde en kvinna med övervikt. Övervikt fanns alltså redan innan Mc Donalds och potatischips. Det finns flera medicinska förklaringar till varför fetma och övervikt uppstår bland människor men inget som kan förklara den enorma hastighet och spridning som fetma fått idag.

”You are a product of your environment. So choose the environment that will best develop
you toward your objective... Are the things around you helping you toward success - or are they holding you back?”
W. Clement Stone (May 4, 1902 – September 3, 2002)

Våra gener har inte förändrats, inuti är vi fortfarande den där grottmänniskan som förlitade sig på det som naturen hade att erbjuda, men omvärlden som vi lever i idag är totalt skild från vad våra gener är skapta för.

Så vad var det som egentligen hände?
Om du förbrukar mer energi än du stoppar i dig... Termodynamikens första lag säger att energi varken kan skapas eller förstöras, energin är alltid
konstant inom ett slutet system.
Om termodynamikens första lag appliceras på människans kosthållning betyder det om vi inte gör av med lika mycket energi som vi tar in så kommer resterande energi att sparas, det görs i fettcellerna vilket således kommer göra oss feta. Hur gör man då för att motverka fettlagringen? Förbränn mer energi än du tar in, dvs. ät mindre och träna mer.

Om det varit så enkelt som att äta mindre och träna mer så hade inte fetma varit det problemet det är idag eftersom alla vet lösningen till problemet. Men det är här som det största misstaget begås.



För att ”äta mindre, träna mer” -principen ska fungera krävs det att en kalori enbart är en kalori. Det krävs att en kalori alltid har ett konstant värde utan någon hänsyn till vilken källa den kommer från. Det vill säga att 100 kalorier från pasta kommer ha samma inverkan i kroppen som 100 kalorier från fett kött. Så är inte fallet och det är därför det inte fungerar att äta mindre och träna mer. Många har försökt och visst kommer vikt att försvinna från kroppen men den kommer också att komma tillbaka.

Kroppens huvudmål är överlevnad, kroppen kommer göra allt den kan för att hålla sig vid liv. En diet som går ut på kalorirestriktion kommer trigga hormon i kroppen som säger till hjärnan, ”det finns inte tillräckligt med mat tillgängligt, du måste göra något” denna försvarsmekanism är något som ligger inbäddat i våra gener och har inte ändrats sedan grottmänniskornas tid. Det hjärnan kommer svara med när den hör att det är svält på gång är att vrida ner ämnesomsättningen och där med aktivitetsnivån vilket kommer göra det ännu svårare att ge sig ut och träna. En logisk notis;
Skulle en svältande grottmänniska ge sig ut och träna? Antagligen inte...

Är en kalori enbart en kalori?
Svaret på den frågan är ett starkt nej. Källan från var kalorin härstammar är av högsta betydelse.

Kalorier från kolhydrater, från källor som t.ex. ris, pasta, mjöl, grönsaker och frukt, kommer att hanteras på ett helt annat sätt än kalorier från fett och protein. Till och med fruktos och glukos hanteras olika.

Det finns två viktiga hormon som är värda att känna till och som spelar en avgörande roll i hur stort suget kommer vara efter mat och hur maten hanteras i kroppen.

Det första hormonet är insulin. Insulin är det hormon som reglerar blodsockernivån i blodet men är också det hormon som står för fettlagring. Utan insulin, ingen fettlagring. Insulin tar hand om sockret i blodet genom att binda till receptorer på cellerna och trycka in sockret i cellerna. Det som händer när en måltid hög på kolhydrater, så som pasta och bröd, börjar hanteras av kroppen är att kolhydraterna kommer att omvandlas till glukos och börja flyta runt i blodet. För mycket socker i blodet är farligt, det är därför insulin utsöndras för att ta hand om sockret. När mycket socker flyter runt i blodet utsöndras insulin som trycker in sockret i cellerna och det som händer är att den sockertoppen som bildades snabbt kommer omvandlas till det som kallas för blodsockerfall. Så istället för att känns sig pigg och uppfriskad efter måltiden blir man trött och hängig.

Det som händer när denna cykeln upprepats tillräckligt många gånger är att cellerna blir insulinresistenta, kroppen behöver utsöndra mer och mer insulin för att ta hand om sockret i blodet för att cellerna slutar svara på insulinet. Detta kan leda till diabetes typ-2 vilket tidigare vara känt som åldersdiabetes men som nu även förekommer hos barn.

Det andra hormonet är leptin. Leptin är ett hormon som utsöndras från fettcellerna och är det hormon som styr aptiten. När leptin är lågt är aptiten hög och tvärt om. Fett och protein utsöndrar avsevärt mer leptin än kolhydrater. Det är därför mättnadskänslorna kommer fortar vid måltider som innehåller fet mat än vid kolhydratrika måltider. Leptin är som kroppens bränslemätare och pratar konstant med hjärnan om kroppens fettlager. Precis som med insulin går det att bli leptinresistent. Det som händer är att de signaler som skickas från fettcellerna aldrig kommer fram till hjärnan. Konsekvensen blir att hjärnan tror att kroppen inte har tillräckligt mycket fett för att klara en eventuell svältperiod och kommer då öka produktionen av aptithöjande hormon så som NPY.

Glukos vs. Fruktos
En kort sammanfattning av skillnaden i hanteringen av glukos och fruktos i kroppen.

Kolhydrater omvandlar till glukos i någonting som kallas för glykogenes. Glukosen kommer till störst del att tryckas in i cellerna och användas som energi men den glukosen som blir över kommer transporteras till levern där den omvandlas till glykogen. Förbränningen av glukos i levern är en komplicerad process där glukos kommer omvandlas till en rad olika ämnen. Det som är mest intressant är att av den glukosen som kommer in i levern kommer endast en bråkdel att bli omvandlad till fett som sparas i fettcellerna. Det är här den stora skillnaden är från fruktos. När fruktos kommer in i blodet transporteras all fruktos direkt till levern utan att någonting förbrukats på vägen. I levern kommer samtliga kalorier från fruktos att omvandlas till fett för lagring i fettcellerna.

En logisk notis; Våra förfäder hade endast tillgång till frukt under en kort period varje år, vilket var under sommaren. Fruktos lagrar fett vilket var precis det våra förfäder ville. Att lyckas samla på sig ett bra fettförråd inför vintern var kritiskt för överlevnad.

Slutkläm:
För att lyckas hålla sin vikt, gå ner i vikt eller helt enkelt bara försöka vara hälsosam är det viktigt att hålla hormonen i schack. Det är de olika hormonen i kroppen som är ansvariga till varför saker och ting händer. Det finns mycket mer till fettlagring och varför suget efter viss typ av mat uppstår. Bland annat har mängden stress och sömn också en stor påverkan. Stress påverkas av hormonet kortisol och sömn av melatonin. Kortisol utsöndras under dagen och melatonin under kvällen och natten. Melatonin är kroppens sömnhormon. Om kortisol är högt sover man mindre och sover man mindre ökar suget efter kolhydratrik mat. Allting har en koppling, och det är hormonen som är den gemensamma länken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

/Johan